-
Jag förstår att du har mig som förebild. Jag förstår att du ser upp till mig. (Som du sagt så många gånger) Jämför bara! Se på ditt liv & mitt. Jag gjorde många misstag när jag var ung, men redan nu är jag klok nog att ta tag i de & göra något med mitt liv. Jag har tagit mitt förnuft till fånga & jag har förstått att man inte kan vara kvar i en småstad som Ludvika om man vill komma någonstans i livet. Se på ditt liv? Eller.. Vad är det för liv egentligen? Jag ska inte hänga ut sakerna du gör, för de vet du mycket väl om själv. Du kan bara inte se på ditt liv utifrån & betrakta dig själv med andra ögon. Synd är det, mycket synd.
Du säger att jag är den finaste, vackraste, klokaste, bästa, smartaste, mest underbara flicka du någonsin har mött. Du älskar mig så innerligt att du inte vet vart du ska ta vägen? Du klarar inte ens av tanken att förlora mig? Hur mycket är sant? Hur mycket menar du egentligen? Nåväl, en del kanske det är sant, men grejen är ju att du aldrig kommer komma upp till min nivå. Hur mycket du än försöker, så kommer du alltid vara mig underlägsen. Tyvärr.
Du har varit ett riktigt jävla svin, du har sårat mig, gått bakom ryggen. Du har gjort saker du trott ha varit rätt, men som i själva verket har varit helt åt helvete. Du har aldrig insett dina misstag. Aldrig heller lärt dig av de, att inte göra om de. Antagligen är du då så dum så att du inte förstår att själva misstagen verkligen är misstag. Att du är så liten i huvudet har jag så svårt att förstå. Nog för att du kröp ur bubblan jävligt sent, men nog fan kan man göra något åt det då?
Du fyller 20 år idag. Jag tänker inte ens säga grattis, för det är du inte ens värd. Du äcklar mig, jag blir spyfärdig av bara tanken på dig. Du har satt din sista potatis.
Du får leva på hoppet om att det en dag kommer bli du & jag. Tyvärr kommer det nog aldrig ske. Bilden jag har av dig förklarade jag noggrant & jag hoppas att iallafall en liten del gick in i din skalle.
Du säger att du måste göra det här.. Vem fan säger att du måste göra (pip) & (pip)? Helt idiotiskt dumma grejer. Och kom fan inte & jämför dig själv med mig! Jag var 13-14 år på min "storhetstid", du är nu 20 år. Vissa grejer har jag aldrig ens gjort & du gör ändå. Finns ingen anledning. Absolut inte. Finns inga måsten i livet. Bara att välja den väg som är bäst för en själv. Du har inte valt nån väg, du har istället valt en brant jävla nedförsbacke. Som jag även har förklarat: Jag bryter med dig nu för att jag vägrar ta åt mig av dina problem & bli medsläpad ner för din jävla backe. Jag har försökt att stötta dig, hjälpa dig, förklara för dig. Jag har låtit dig göra dina egna misstag (som du själv har bett om att få göra) & jag vet inte hur många gånger jag sagt; "Vad var det jag sa?". Ibland kanske du borde lyssna på mer erfarna, även äldre människor, men även utomstående människor. Jag har försökt så länge att finna det fina i dig, men du vill inte ens försöka. Du vill stampa på samma jävla ställe, om inte traska ner ännu längre i skiten. Dit vill inte jag. Jag klättrar uppåt! Det går sakta, men jävligt säkert framåt. Jag har framtidsplaner i livet. Jag vet vad jag vill. Du står & trampar oviss i ett totalt jävla kaos. Det är synd om dig grabben. Du är förnuftig nånstans där inne. Synd nog kan du inte bryta dig loss från de/dem som håller dig fången.
Du är fångad i någon slags låtsas-person, du går in i en annan roll så fort du inte står ut med dig själv & du märker inte ens det själv. Hur många skulle vilja dela den nyktra vardagen med dig? Hur många ställer upp för dig när det hänt något? Hur många tycker du är lika härlig när du inte är bäst på fest, fixar allt & är alla till lags? Att gå in i alkoholens drömvärld är enda utvägen för dig?
Förut kunde jag lista två namn på din "äkta vänner-lista". Nu kan jag bara skriva ett: Micke.
Tröttnar inte han på att du umgås med dig när du dricker hela tiden? Tröttnar inte han på att du ska umgås med "fel" folk? Små folk? Tröttnar inte han på att du går in i en roll & låtsas vara någon annan? Tröttnar inte han på att du väljer alkoholen före eran vänskap? Fan vad jag hoppas att du är rädd om honom! Hur mycket mer har du tänkt att förlora på grund av ditt agerande?
Skyll inte ifrån dig nu, för det vet jag att du kommer försöka göra. Men försöka går ju. Jag betraktar dig utifrån, som vem som helst skulle göra. Folk tycker synd om dig. Det är synd om dig. Att du inte kan förstå det själv?
Den dagen du vågar stå upp för dig själv & sanningen slår dig rakt i ansiktet, den dagen, då finns jag inte längre där för dig.
Du säger att jag är den finaste, vackraste, klokaste, bästa, smartaste, mest underbara flicka du någonsin har mött. Du älskar mig så innerligt att du inte vet vart du ska ta vägen? Du klarar inte ens av tanken att förlora mig? Hur mycket är sant? Hur mycket menar du egentligen? Nåväl, en del kanske det är sant, men grejen är ju att du aldrig kommer komma upp till min nivå. Hur mycket du än försöker, så kommer du alltid vara mig underlägsen. Tyvärr.
Du har varit ett riktigt jävla svin, du har sårat mig, gått bakom ryggen. Du har gjort saker du trott ha varit rätt, men som i själva verket har varit helt åt helvete. Du har aldrig insett dina misstag. Aldrig heller lärt dig av de, att inte göra om de. Antagligen är du då så dum så att du inte förstår att själva misstagen verkligen är misstag. Att du är så liten i huvudet har jag så svårt att förstå. Nog för att du kröp ur bubblan jävligt sent, men nog fan kan man göra något åt det då?
Du fyller 20 år idag. Jag tänker inte ens säga grattis, för det är du inte ens värd. Du äcklar mig, jag blir spyfärdig av bara tanken på dig. Du har satt din sista potatis.
Du får leva på hoppet om att det en dag kommer bli du & jag. Tyvärr kommer det nog aldrig ske. Bilden jag har av dig förklarade jag noggrant & jag hoppas att iallafall en liten del gick in i din skalle.
Du säger att du måste göra det här.. Vem fan säger att du måste göra (pip) & (pip)? Helt idiotiskt dumma grejer. Och kom fan inte & jämför dig själv med mig! Jag var 13-14 år på min "storhetstid", du är nu 20 år. Vissa grejer har jag aldrig ens gjort & du gör ändå. Finns ingen anledning. Absolut inte. Finns inga måsten i livet. Bara att välja den väg som är bäst för en själv. Du har inte valt nån väg, du har istället valt en brant jävla nedförsbacke. Som jag även har förklarat: Jag bryter med dig nu för att jag vägrar ta åt mig av dina problem & bli medsläpad ner för din jävla backe. Jag har försökt att stötta dig, hjälpa dig, förklara för dig. Jag har låtit dig göra dina egna misstag (som du själv har bett om att få göra) & jag vet inte hur många gånger jag sagt; "Vad var det jag sa?". Ibland kanske du borde lyssna på mer erfarna, även äldre människor, men även utomstående människor. Jag har försökt så länge att finna det fina i dig, men du vill inte ens försöka. Du vill stampa på samma jävla ställe, om inte traska ner ännu längre i skiten. Dit vill inte jag. Jag klättrar uppåt! Det går sakta, men jävligt säkert framåt. Jag har framtidsplaner i livet. Jag vet vad jag vill. Du står & trampar oviss i ett totalt jävla kaos. Det är synd om dig grabben. Du är förnuftig nånstans där inne. Synd nog kan du inte bryta dig loss från de/dem som håller dig fången.
Du är fångad i någon slags låtsas-person, du går in i en annan roll så fort du inte står ut med dig själv & du märker inte ens det själv. Hur många skulle vilja dela den nyktra vardagen med dig? Hur många ställer upp för dig när det hänt något? Hur många tycker du är lika härlig när du inte är bäst på fest, fixar allt & är alla till lags? Att gå in i alkoholens drömvärld är enda utvägen för dig?
Förut kunde jag lista två namn på din "äkta vänner-lista". Nu kan jag bara skriva ett: Micke.
Tröttnar inte han på att du umgås med dig när du dricker hela tiden? Tröttnar inte han på att du ska umgås med "fel" folk? Små folk? Tröttnar inte han på att du går in i en roll & låtsas vara någon annan? Tröttnar inte han på att du väljer alkoholen före eran vänskap? Fan vad jag hoppas att du är rädd om honom! Hur mycket mer har du tänkt att förlora på grund av ditt agerande?
Skyll inte ifrån dig nu, för det vet jag att du kommer försöka göra. Men försöka går ju. Jag betraktar dig utifrån, som vem som helst skulle göra. Folk tycker synd om dig. Det är synd om dig. Att du inte kan förstå det själv?
Den dagen du vågar stå upp för dig själv & sanningen slår dig rakt i ansiktet, den dagen, då finns jag inte längre där för dig.
Kommentarer
Trackback
