MissWictoria

Inga droger i världen kan ersätta känslan av kärlek, den där underbara lyckan & de tusentals fjärilarna i magen som bara väntar på att flyga ut. Känslan när man ler med hela kroppen & det bara skiner om en. Man fnissar åt allt som man kan referera till den man håller kär. Allt man gör i vardagen går så lätt, det är till & med så att man kan springa runt & nynna, till & med vissla ibland. Man trippar fram på tå på gatan & tar allt jobbigt med en nypa salt. Man tänker på personen, drömmer om personen, väntar bara tills man får höra dennes röst, se denne nästa gång, kramas, pussas eller bara få vara nära. Det pirrar i hela kroppen så fort man får ett sms eller när telefonen ringer & man anar vem det kan vara. Pirret när det ringer på dörren & man vet vem som står på andra sidan. Känslan av saknad. Känslan av längtan. Det finns inget ord som kan beskriva känslan av kärlek på det vis som gör det rättvist. Inget i hela världen. Möjligtvis på latin, vad vet jag?

Ingen drog i hela världen kan ersätta känslan av kärlek. Av lycka. Av glädje. Av saknad. Av bekräftelse. Dessa känslor när man är kär är helt på riktigt, de finns där & är där för att stanna.

Känslan min syster känner nu känner jag igen, men jag tror knappast att jag ens är i närheten av den äkta känslan. Man måste känna det själv för att förstå.

Nån som känner igen sig?