Måste få ur mig

Usch, nu börjar jag verkligen gråta!
På något sätt så kom jag flera år bakåt i min inkorg i min Hotmail. Kom tillbaka till mejl jag & Niklas hade skrivit till varandra då han ö-luffade i Thailand. Fan vad det drog upp minnen & hjärtat slog sådär hårt som det gör nära man minns något man mådde bra av. På den tiden hade jag det bra. Vi hade det bra. Tillsammans. Dock var det mycket som spelade in att vårat förhållande inte funkade i längden, men det hade nog gjort det om vi försökt lite mer :)
Jag blir glad av att tänka på Niklas. Han efterlämnade ett fint spår i mitt liv, vi fick ett fint avslut trots att vi gjorde slut. Tänker på honom då & då, det kan jag inte undgå. Men mina minnen med honom, delade stunder, konversationer, dagar, helger, utflykter, ja, allt, det behåller jag inom mig i facket för "det lyckliga förflutna". Jag kan bara säga tack, för den fina tiden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0