MissWictoria

Jag får panik varje gång jag ska sova. När jag stänger ögonen får jag panik över hur mycket saker det är jag ska göra. Städa, tvätta, plugga, jobba, söka lägenheter. Jag ska ut & gå, jag ska laga mat. Handla, drömma, planera, ringa, mejla.. Jag blir arg över att tiden går så sakta, men ändå känns det som om att jag inte hinner med någonting alls. Jag vill kunna göra trettio saker samtidigt, men blir arg över att det inte går. På dagarna vill jag bara släppa allt, krypa ner under täcket & hoppas att allt löser sig själv, men det gör ju inte det! När jag ska försöka sova, så hoppar jag upp & ner, fixar saker, skriver ner saker att göra på ett papper tills dagen efter, försöker läsa för att bli trött, lägger patienser, men ingenting hjälper. Jag vet att stress orsakar sömnsvårigheter, men det ska väl för fan inte ta 2-3 timmar att somna?! Det var någorlunda bra när jag var i Dalarna, då jag hade semester, då jag bara kunde släppa alla måsten, men nu är jag tillbaka i verkligheten & kan inte längre förneka det.

På måndag börjar jag jobba, samtidigt drar sommarkurserna igång. Jag ska läsa Desktopp, en grundkurs innan webbdesign, dock på halvfart, men det kommer vara nog tufft det då jag ska jobba heltid samtidigt. Livet är fan ingen jävla dans på rosor & det är precis det jag får känna på nu. Mitt liv är inte perfekt, det är snarare tvärt om, men någon dag ska jag ta mig till närmare perfektion. Jag kämpar mig dit, men vägen dit är lång & krokig & det är inte ens säkert att jag tar mig ända dit, men då vet jag att jag iallafall har försökt. Det är det viktigaste för mig.

Nu ska jag dammsuga klart, torka golven, gå & handla, laga mat, plugga lite, ringa några samtal, skicka lite mejl, söka ännu fler lägenheter, sen får vi se om jag hinner byta gardiner...