Kan inte sova..
Klockan är snart halv fyra & jag kan inte sova.
Det är varmt, jag har en hund i fotändan som njuter av livet. Drar en lättnads suck då & då, men det gör inte jag.
Tankarna i huvudet snurrar så jag håller på att bli galen snart. Jag kan inte sluta tänka på allt med skolan, med flytten, med bidrag, med jobb, ja, allt.
Har hängt på Skolverket & CSN's hemsida den senaste timmen för att se till att allt verkligen blir rätt nu. Att allt har gått så bra hittills gör att det känns som om någonting måste gå fel sen? Eller kanske inte? Det här kanske är den helomvändningen jag har väntat på?
Jag blev så häpen när jag kom hit. Alla var så vänliga, så hjälpsamma, alla satte mig & mina behov i fokus. Hjälpte mig med allt. Svarade på alla frågor. Som om någon gick framför mig & rullade ut den röda mattan åt mig. Så kändes det verkligen när jag kom hit till Sundsvall. Men det kanske är min tur att må bra nu? Ta hand om mig själv? Det kanske är såhär glatt & enkelt livet ska vara egentligen? Det är bara människor runt omkring mig som har satt käppar i hjulen för mig? Som gjort att jag missat detta? Okej, jag skyller inte allting på andra, mycket har jag mig själv att skylla. Att jag inte tog mig i kragen tidigare, att jag inte hade mer ork & självdisciplin än så? Men nu är jag på väg. Allt går jävligt fort nu. Den här sommaren kommer rinna iväg fort som attan. Om mindre än 2 månader börjar jag skolan igen. I en helt ny stad, med helt nya lärare, med helt nya klasskamrater.
Jag har så mycket planer & så mycket idéer om framtiden så det är inte klokt (Känner att jag börjar glida in på pappas spår här) Men så envis & viljestark som jag kan vara, så ska det här fan gå vägen!
Jag måste bara tillägga; även om det finns en viss nervositet inom mig, så står jag nu stadigt på jorden nu. På mina egna två ben. På min egen väg.
OCH JAG ÄLSKAR MITT LIV!
Puss på det!
Det är varmt, jag har en hund i fotändan som njuter av livet. Drar en lättnads suck då & då, men det gör inte jag.
Tankarna i huvudet snurrar så jag håller på att bli galen snart. Jag kan inte sluta tänka på allt med skolan, med flytten, med bidrag, med jobb, ja, allt.
Har hängt på Skolverket & CSN's hemsida den senaste timmen för att se till att allt verkligen blir rätt nu. Att allt har gått så bra hittills gör att det känns som om någonting måste gå fel sen? Eller kanske inte? Det här kanske är den helomvändningen jag har väntat på?
Jag blev så häpen när jag kom hit. Alla var så vänliga, så hjälpsamma, alla satte mig & mina behov i fokus. Hjälpte mig med allt. Svarade på alla frågor. Som om någon gick framför mig & rullade ut den röda mattan åt mig. Så kändes det verkligen när jag kom hit till Sundsvall. Men det kanske är min tur att må bra nu? Ta hand om mig själv? Det kanske är såhär glatt & enkelt livet ska vara egentligen? Det är bara människor runt omkring mig som har satt käppar i hjulen för mig? Som gjort att jag missat detta? Okej, jag skyller inte allting på andra, mycket har jag mig själv att skylla. Att jag inte tog mig i kragen tidigare, att jag inte hade mer ork & självdisciplin än så? Men nu är jag på väg. Allt går jävligt fort nu. Den här sommaren kommer rinna iväg fort som attan. Om mindre än 2 månader börjar jag skolan igen. I en helt ny stad, med helt nya lärare, med helt nya klasskamrater.
Jag har så mycket planer & så mycket idéer om framtiden så det är inte klokt (Känner att jag börjar glida in på pappas spår här) Men så envis & viljestark som jag kan vara, så ska det här fan gå vägen!
Jag måste bara tillägga; även om det finns en viss nervositet inom mig, så står jag nu stadigt på jorden nu. På mina egna två ben. På min egen väg.
OCH JAG ÄLSKAR MITT LIV!
Puss på det!
Kommentarer
Trackback
