Lite hopp om livet

En underbar jävla känsla flöt igenom min kropp. En känsla jag inte känt på länge. Den bara blommade upp igen. Hoppade över alla hinder på vägen & studsade rakt in i mitt hjärta. Jag talar i gåtor, men den som vet, den förstår.
Känns som om jag föll ner 983742 placeringar nyss. Men det skiter jag i. Jag är såhär. Jag är mig själv. Ingen annan. Ska inte dra på mig nån jävla mask & låtsas som ingenting. Det gör ont. Men vad ska jag göra? Det är såhär nu! Jag får finna mig i det & gå vidare. Ska inte behöva dalta egentligen. Men det här är ett oavslutat kapitel. Boken är inte färdig. Undra bara hur länge skrivkrampen håller i sig?

Är hemma på lunch nu, ska skriva ut massa papper, sen tillbaka till jobbet igen & göra två timmar till.

Fiske & öl ikväll? Låter "FETT NICE" :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0