Förklaring
Varför flyttar jag till Sundsvall?
Det ska jag nu förklara för er. Kan börja med att säga att jag inte flyttar från någonting, tvärtom, jag flyttar till någonting. Jag går vidare i mitt liv, ser något nytt, lär länna nya människor, stoppar ner ännu mer erfarenhet i livets ryggsäck.
Det är inte så att jag flyr från Emil, från ryktena eller från idioterna här i stan, det har ingen betydelse alls. Jag flyttar till en utbildning, till ett bättre liv. Jag flyttar till Sundsvall i slutet av augusti & börjar skolan där då. Förhoppningsvis har jag jobb redan i september. Man lär chansa för att vinna något. Inte sant? Funkar det inte, flyttar jag väl hem igen.. Eller någon annan stans?
Men jag tänker verkligen inte vara den där gamla tanten i grått hår som sitter om 50 år & ångrar sig över något hon aldrig gjorde. Hellre att jag ångrar något jag verkligen gjorde!
Jag tar chansen nu. De som vill stötta mig & önska mig lycka till i livet får jättegärna göra det! Men jag orkar inte höra de negativa tankarna som att du kommer inte få nåt jobb, du känner ju inte en jävel där uppe? Tänk om du & Sandra blir osams, vem har du då? Tror du att livet är så jävla enkelt? Och ja, det tror jag, för det är just det det har varit just nu! Allt går som på räls just nu & det är tamejfan min tur att det gör det nu!
Varför kan inte folk försöka vara lite glada för min skull? Nu när jag äntligen försöker göra något med mitt liv?
Jag blev av med jobbet på Mekonomen för att jag inte hade möjlighet att jobba deltid där eftersom jag fortfarande gick i skolan. Jag gick i skolan på Carpe (vilken hit!). 1050kr i studiebidrag att leva på i månaden när jag sitter i en egen lägenhet med räkningar upp över öronen som jag inte kan betala efter sommarens slut. Därför sa jag upp allting & kastade mig ut, handlöst. Men Sundsvall fångade mig. Jag fick skolgång, boende, antagligen jobb nu också. Varför kan inte folk vara glada för den chansen jag tar nu? Varför måste folk i den här jävla stan vara så förbannat jävla negativa? Just därför jag flyttar också! För att få slippa allt skit här. Mina ungar ska fan aldrig få växa upp i den här hålan, som jag fick lov att göra. Stackars barn. Slippa alla falska människor. Usch. Fyfan.
Jag är glad nu. Jag är glad att jag tar mig någonstans istället för att sitta kvar här & leva på soc eller ams tills jag får ett jävla jobb. Jobb som inte ens finns i den här hålan. Och alla idioter som börjat knarka. Var & varannan vän till mig håller på nu. Det är skrämmande. Jag säger inte att det inte finns i Sundsvall alls, för det är jag mycket väl medveten om att det gör. Men där finns inte mina närmaste vänner, som sviker mig nå så enormt.
Jag ser inte min framtid i Ludvika. Jag ser min framtid i en större stad & jag börjar nu med Sundsvall. Om jag sedan flyttar därifrån, det är en annan femma, men nu tar jag ett steg framåt iallafall. Och iallafall JAG är glad för det. Även om ingen annan tänker dela den glädjen.
Med det säger jag god natt.
Jag tycker det är starkt av dig att du vågar ta det steget. Beundrar dig för det. Önskar dig all lycka!
Jag håller med dig fullkomligt till 1000000000 % ! Som sagt, man måste satsa för att vinna. Jag vet att det kommer gå alldeles utmärkt, jag har själv stått där du står nu och att ta steget att flytta var det absolut bästa jag gjort! Stor kram & många Lycka till!
Se på mig - ett levande exemplar på att det fungerar utmärkt att lämna allt , sticka - och lyckas någon annanstans ! Folk som sitter fast där och inte ser länge än till grängesberg kommer aldrig att glädjas för varken vår eller någon annans skull . Och vem bryr sig om vi blir osams ? (vilket vi inte kommer bli men ändå) Planeringen är väl inte att sitta fast i varandra utan att se nya möjligheter , lära känna nytt folk osv . Skaffa sig ett liv helt enkelt - ett värdigt . Love you !
Hej jag är sjukt glad och stolt över dig. =)
de är sant... ludvika står kvar om man skulle ångra sig
