Flashbacks

Det ska inte behöva vara såhär . Såhär förjävligt . Ena stunden mår jag toppen , andra stunden vill jag bara sjunka genom jorden . Finns det inget mellanting ? Varför ska det drabba mig ? Men som jag sagt förut och jag säger det igen ; jag är väl stark nog att klara dessa förbannade motgångar . Är det verkligen så ? Är jag verkligen så stark ?
Mitt ansikte utåt är inte det jag är egentligen , det är bara en fasad jag bygger upp . De som känner mig vet .
Jag hatar det här .

Nu ska jag tänka framåt . Jag rensar mitt gamla liv . Det ligger i papperskorgen nu . Sopgubbarna kommer imorgon & hämtar det , sen är det inga bekymmer . Jag ska fortsätta klättra . Uppåt . Men jag behöver någon bredvid , som håller min hand . Det skulle ha varit du , men varför går det inte ? Jag blir så ledsen . Det förstör mig ..

Nu ska jag försöka att inte tänka (vilket är det värsta jag vet, eftersom jag är så kass på det) & försöka sova . Jag vet att jag inte kommer kunna somna än på ett par timmar , vilket gör mig ännu mer sur .

Finns inget ord som kan sammanfatta det jag känner just nu .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0